Denna vecka har det varit jag och Doglas ensamma. Jag måste säga att vi har varit som två siamesiska tvillingar.

Vi sover i samma säng, vi åker till jobbet, tar promenader, kollar på tv, han följer till och med mig på toaletten! Idag var första gången som jag lämnade honom själv när jag var tuvngen att springa och köpa lite mjölk för att jag var så sjukt sugen på oboy.

Vi har tagit långa promenader varje dag genom stan. Tyvärr har vädret varit åt fanders..

Trötta fötter och ännu tröttare tassar väntar sedan på tåget hem.

Doglas är väldigt tålmodig hela förmiddagarna, sitter tyst på tåget, ligger tyst på jobbet. Men på tåget hem början han tröttna så smått och vill absolut sitta i knät. Så sitter han där och småklagar lite.