Har spenderat hela dagen på ikea. Har svårt att bestämma mig för vad jag tycker om ikea.. tycker jag om det? Tycker jag inte om det?

Det är något med att gå runt, runt, runt och kolla på bokhyllor och sitta i soffor (som alltid känns skönare än den man har hemma) som gör att jag blir varm i hjärtat, känner mig hemma på något sätt.
Men så finns det de där människorna som ska släpa med sig sina barn. Barn tycker inte om ikea. Så länge man inte är där för att handla till barnen så vill inte barnen vara där. När barn inte får som de vill så skriker de. När föräldrarna ignorerar barnens skrikande så skriker de högre. Dessa skrik, som ofta når upp i en decibel så de nästan bara hundar hör, får hela min själ och livsvilja att frysa till is. Jag får rysningar över hela kroppen. Det rycker i armarna. Vulkanen inom mig börjar bubbla. Jag får en känsla av att jag måste göra något.. prata med någon, sparka på något, dunka huvudet i en vägg.
Egentligen vet jag inte om det är barnet som skriker som gör mig upprörd eller föräldrarna som inte gör ett dugg.. Ibland vill jag bara gå fram till föräldern som kör runt sin skrikande lilla unge i en barnvagn och påpeka för denne att dens barn gråter. Vill de köra ignorera-barnet-så-den-inte-får-uppmärksamhet-för-den-skriker-metoden så får de göra det på ett folktomt ställe. Så är det bara.

Var där för att köpa en matta, men som precis alltid när man är på ikea så köper man med lite annat billigt småkraft som man egentligen inte behöver utan tvärtom ofta har för mycket utav. Som en filt till hunden till exempel..

För övrigt så undrar jag vem som är inredningsansvarig på ikea. Jag tycker inte det är okej med julpynt innan halloween. Men det kanske bara är jag?